Italy - Resan till helvetet
Nu kommer äntligen inlägget här om Italien som jag skulle ge er. Det är ju en resa som jag aldrig kommerglömma bort och det kommer nog dröja innan jag vill tillbaka till det landet igen. Hade vi kanske ordentlig otur? Ja, förmodligen. Men när min bror var i Rom blev han också rånad. Så kanske är inte detta land ett land för familjen Frostérus. Men innan jag berättar om vår otur vill jag ge er lite av det positiva från resan:

Tredje dagen när vi vaknade upp hade jag dukat upp en ordentlig frukost åt hela sällskapet. Det bästa med huset var att en riktig lattemaskin fanns. Jag har inte gjort lattar sen jag jobbade på Stories och saknar det helt ärligt. I mitt framtida boende vill jag äga en sådan maskin. Men denna italien-vecka gjorde jag väldigt många lattar varje dag. Till frukosten dukade jag iallafall upp med latte, juice, chark, tzatsiki, rostat bröd, yoghurt, aprikoser, melon. MUMS!

Efter helvetesstarten på veckan försökte vi verkligen ladda om och njuta. Våra grannar vid huset tog med oss ner till en närliggande stad där vi drack lite Aperol Spritz med en gudomlig utsikt. Riktigt trevlig kväll som fick en på bättre tankar!

Högra bilden är från villans område. Villa Faraldi. Ni ser hur högt upp vi var, närmare bestämt över 300 m.ö.h. Galen utsikt. Vår terass hade en fantastisk utsikt så man såg ner till havet. Italien har rätt balla vyer på vissa ställen!
Okej... men hur började semester då...?
Vi åkte ner till Italien under midsommarafton på morgonen. Vi tog flyget till Milano och anlände ca 13-tiden. (Vi som åkte på resan var jag, mamma, pappa, syrran, min farbror, hans fru och min kusin) Vi skulle då hämta upp en stor bil som vi hyrt på B-rent. Vi blev upphämtade vid flygplatsen och de körde oss (SOM GALNINGAR, struntade i stopp-skyltar etc) till uthyrningen. Här skulle vi hämta vår bil. Redan här var det skumt... De skulle ha 1500 euro av oss i deposition.. 15.000 spänn?! Hur som, vi skulle ju få tillbaka dessa, tänkte vi, för bilen skulle ju vara hel. Vi satte oss och åkte mot huset, vi skulle vara framme ca 17-tiden enligt gps'en så det var ett par timmar bilresa som väntade. Vi hann åka 20 min... Vi är på utfarten mot Milanos stora motorväg och bilen DÖR. Bilen stannar på utfarten som redan är galen kort... Där står vi mitt ute på motorvägen mitt ute i ingenstans i stekande hetta. Vi kliver ur bilen då den står så farligt till och klättrar över räckena från motorvägen. Hastigheten på denna motorväg var galen.. Där stod vi läääänge. Vi ringde B-rent flera gånger och de sket fullständigt i att hjälpa oss. Idioter. Riktiga jävla idioter. Efter ett tag kommer trafikverket och hjälper oss, förmodligen har någon bilist ringt dem åt oss. De försöker också snacka med B-rent, denna gång på italienska för att de ska FÖRSTÅ problematiken. Ingen reaktion.. Tillslut kommer en bärgarbil och drar upp bilen på sitt flak. Och chauffören säger att vi ska sätta oss I BILEN??! Skulle aldrig ske i Sverige. Men vi satte oss i bilen PÅ bärgarbilen, vi hade inget val när vi var så hjälplösa. Han körde på i full fart, i kurvor, vi skrek. Det var det läskigaste jag varit med om. Han kör ut oss till en verkstad där de konstaterar att bilens motor var helt väck. Den hade inte vi kört sönder med "Svensson-körning" på 20 min. Vi fick en trasig bil med andra ord. På verkstaden satt vi i timmar.. Svettiga, med all packning. De försökte även prata där med B-rent. Tillslut ber vi dem att beställa taxi åt oss så vi kan ta oss tillbaka till B-rent eftersom de inte skickar någon "förstärkning" till oss. Två taxi-bilar kommer, skjutsar oss i 20min och begär sedan 1000:-. Innan hade de sagt 150:-. Verkstaden beställde tydligen svart-taxi som lurade oss på pengar... Fyfan. Tillbaka på B-rent, klockan är runt 18-19-tiden nu. De där säger att vi kan hyra nya bilar , betala flera tusen till i deposition.. Sjuka i huvudet, ingen som helst kundservice. De som hjälper oss där säger saker som "not my problem", skrattar åt oss och säger att allt är vårt fel. Vi var helt förstörda och kunde ha dött om bilen stått några meter framåt mitt i en motorvägsfil.. och de skrattar åt oss?! Vi alla var helt till oss. Jag skakade av ilska, skrek på dem att "you almost killed us" "we could have died"
Vi hade inget alternativ så nya bilar hyrdes så vi kunde komma iväg. Vi anlände vid midnatt. Att köra på smala vägar uppe i bergen när det är kolsvart ochstup längs sidorna.. fruktansvärt.. Detta var den värsta resan jag varit med om..
Dagen efter var det svårt att återhämta sig och släppa det vi varit med om. Så mycket pengar som man bara såg "försvinna" och hur illa man blev behandlad av folk. Det var svårt att njuta, men vi försökte ladda om. Nu skulle vi minsann njuta, handla god mat och kommande morgon tänkte jag laga livets frukost åt alla, för vi var ju i paradiset Italien... trodde vi. Lördagskvällen blev i varje fall en mysig kväll.
Vi går och lägger oss och jag sätter telefonen på laddning. Jag vaknade till vid 5.30 och eftersom att jag skulle upp tidigare än alla och förbereda frukost så går jag ner och hämtar telefonen för att kunna sätta på alarm och vakna igen vid 08.00. Jag går ner på nedervåningen i mörket men varken telefonen eller laddaren var där jag lämnade de. Jag tänker att pappa tagit upp mina grejer så jag går och lägger mig igen. Ett par timmar senare vaknar jag av min farbror frus röst "Har någon sett min telefon?" "den låg på laddning utanför dörren här uppe"... Här fattar jag att något är knäppt. Ullis telefon är inte där den ska vara och det var inte min heller när jag var nere några timmar tidigare. Någon säger (lite på skämt) "har vi haft inbrott?". Min farbror springer ner och skriker i ren panik och chock. ALLT var borta. Alla värdesaker, alla väskor, allt var väck. Ren jävla panik utbrister. Jag skakar av rädsla. Vad gör man nu? Alla pass?! Alla kontokort? Flera av våra telefoner..
Tjuven bröt sig in via badrummet på nedervåningen, den jäveln.
Vi springer runt i panik, helt maktlösa. Alla pass, hur gör man? Ena bilnyckeln till vår bil var ju också borta? Hur tar vi oss någonstans.. hur ska vi handskas med B-rent nu.. Massa frågetecken. Efter några minuter upptäcker vi väskor i högar ute på terassen. Tjuven har rensat väskorna och lämnat kvar "tacksamt" nog alla pass, nycklar osv. De ville förmodligen ha snabba cash så de tog bara sådant. Förmodligen var det en tjuv med en gnutta känslor för högarna med grejerna var nästan lite prydliga. Sedan hittades en till väska som var min några gator bort. Så passen tog de aldrig, tackar gudarna för det. Med sig fick de tre iphones (min bl.a), högtalare, massa pengar, solglasögon, en märkesjacka, bmw-nycklar till en bil här i Sverige. Det var flera i området som hade inbrott denna natt.. Efter denna händelse återhämtade vi oss aldrig. Det vankades besök hos italienska polisen och kommande nätter var vi så rädda. Det stals saker som låg i min farbrors sovrum, så tjuven var inne i sovrummen när vi sov. Så vidrig känsla..
Det blev ingen vidare resa. Hädanefter kommer jag bokstavligt talat sova på mina värdesaker. Man vet aldrig när såna här säker händer. Men nu fick ni läsa hur en s.k drömsemester kan se ut. Det jobbiga med att bli av med saker är allt det praktiska som måste göras i efterhand. Nu i veckan kommer äntligen en ny telefon till mig efter sisådär 5-6 samtal med Tre om hur jag ska göra.. Inte alls kul :(
Nu ska jag se på tv, ha det fint godningar! <3
/E
/E
Alltså fyfan va vidrigt!! Så jävla tråkigt när man ser fram emot en resa så blir det nara pannkaka av allt 😢