Stockholm.
Igår var det en mörk dag för Sverige. Som Synne skrev i förra inlägget stod partaj på schemat igår, men inte för min del. För mig fanns det ingenting att fira, för mig fanns det inget festhumör alls kvar. För mig var det en dag med mörker. Dagen då terrorn nådde Sverige. Stockholm. Min hometown.
Jag hade precis duschat och fixade mig för kvällen i badrummet när mobilen plingade till. "är din familj okej?" visade ett mess från Synne. Jag skrattade till lite först och tänkte.. "ja varför skulle de inte?". Sedan ringde hon och sa att något skett i Stockholm - men jag var ju inte alls insatt då. Jag kontaktade vänner och familj för att se att allt var ok- vilket allt var, men vissa var fast i stan. Sedan slog jag på tv:n, satte mig ner och tappade hakan. Jag blev ledsen och såg svart, det som inte fick hände Sverige, det hände. Jag tänkte att jag skulle komma senare till kvällens partaj för att hinna se nyheter först. Men resten av min kväll spenderade framför TV4, jag ville inte festa, jag ville sörja. Blev så fruktansvärt ledsen. Jag såg bilder på fb som vänner la upp som var på plats... vidriga bilder. Såg direktsändning och kaoset som var i city. Det kändes så overkligt. Den gatan som jag så många gånger vandrat uppför var nu i kaos. Det blev så känsligt när det är i ens hemstad som det skett. Fyfan. Att se hur Stockholm förvandlades till en brottslplats där allt stängdes av, där sirenerna gick i ett och där människor spang för sina liv. Så ledsen.. så overkligt... Det var alldeles för mycket att försöka ta in.
Men i allt det onda fanns det ändå något väldigt fint. En solidaritet bland det svenska folket. Folk öppnade sina hem för varandra och hjälptes åt. Det var fint att se. Den där vidriga jäveln som gjorde detta gav sig på de starkaste. Sverige var så jädra starka tillsammans igår. Även insatsstyrkorna gjorde en magisk insats. Sverige kändes som ett enat land där alla var riktiga krigare. Idag kan vi se hur fina Sverige hedrar alla offer. En enorm blomstervägg vid Drottninggatan. Blommor på polisbilarna och mängder med kramar. En fin kärlek. Ett enat Sverige.
07.04.17- En dag vi aldrig glömmer.
/E